.

Idag blev det ett inlägg här, av den enkla anledningen att jag har ett par minut över och jag kände för att slänga in ett.
Jag har inte en aning om någon någonsin kommer att läsa det, vem vet. Livet rullar på. Skolan har dragit igång efter lovet och den drog igång med stor fart. Det är faktiskt ganska skönt att komma tillbaka, att få rutin i vardagen.

Jag blir allt som oftast förvirrad av folk i min närhet, av saker dem säger. Om det är jag som är känslig, eller om saker sägs på ett konstigt sätt? Om saker är riktade mot mig och varför man i sånna fall inte kan ta det direkt med mig. Inte genom ord, som man måste chansa sig fram till. Är det jag som går in med fel inställning? Säger jag saker som gör att folk inte vågar prata med mig? Att jag sticker med näbb och klor på en gång, vägrar ta emot att folk har en åsikt?
Om det är så, då ber jag om ursäkt. Det är inte min mening. Jag tar åt mig, mer än vad jag borde, det är där problemet ligger. Det går att prata med mig om mig, på ett enda villkor. Att ni även respekterar mina svar..

Min tid räcker inte till för två bloggar, just därför har jag gjort ett beslut. Jag lägger ner Bronsfisken, i alla fall just nu. slr har jag ändå varit trogen till och från sedan typ sjuan, så jag tänker inte släppa den efter fem år.
En dag kanske jag kommer tillbaka hit, som en Bronsfisk.

Nu har vi engelska, jag sitter och bloggar med mobilen. Änsålänge har dagen varit riktigt härlig. Jag har ansträngt mig på fysiken och faktiskt förstått vad vi gjorde. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter Såhär resten av dagen också. Det är matte och foto kvar, sen ikväll kommer Hanna. Det kommer verkligen bli grymt mysigt. Nu ska jag koncentrera mig på filmen igen.

Har precis läst omdömena från skolan. Det är med blandade känslor jag läste dem, men det blev också en vändning. Det är nu det gäller. Jag vet att jag kan, egentligen. Jag ska klara detta och jag ska ta mig uppåt. Helst av allt skulle jag vilja sätta mig ner och prata privat med alla lärare. Få reda på vad osm verkligen krävs för att komma dit jag vill, i varje ämne.
Nu ska jag sats på kemin, det kan jag lova! Den är jag riktigt, riktigt taggad på. Matten ska jag försöka med och fysiken mååååste jag verkligen lägga ner tid på nu. Annars får det fortsätta rulla på som det gör, men jag har mina mål nu och jag ska göra allt för att nå dem.

Nu har jag plockat en hel del på mitt rum. Egentligen syns det inte så mycket, för det är mest i kartongerna det har möblerats om och böcker som har packats ner. Böcker osm legat under min säng och fått massa damm på sig. Nu ligger de i skydd i kartonger och väntar på att få hamna i en bokhylla. Dem saknar det, det har dem berättat.

Nu ska jag strax krypa i säng, på riktigt och inviga mina nyinköpta kuddar :D Sovgott allihop.

Dagen har varit kanonbra, på alla sätt och vis. Kemin gav mig energi till resten av dagen. Galet, men sant. Det kändes underbart, underbart att få anstränga hjärnan med kemi igen och faktiskt kunna göra detm ed samma lätthet som jag gjorde det under ettan. Underbart, underbart, underbart!

Pärlan var grym idag. Allting bara funkade, utan problem. Vi kunde göra skänkelvikning, lugnt! Hon travade i riktigt avslappand trav, med höjde rygg och jag kände verkligen hur hon jobba. Hon är underbar, dagar som idag.

Nu väntar rummet på att jag ska plocka undan alla stallkläder, så jag får väl ta tag i det ;)

Ikväll var det teater med skolan som gällde och jag tyckte den var ganska så bra, faktiskt. Bättre än vad jag hade trott från början. Nu är jag grymt trött. Jag har massa grejer jag skulle vilja skriva om, men verkligen ingen ork. Så jag får skjuta det åt sidan och sätt mg själv och sömnen i första hand. Såm godnatt kära vänner :D

Just det, för första gången har jag lyckats bli dubbelbokad en helg. Haha ;)

Nu är jag hemma igen, efter en superhärlig vecka i Stockholm. Det blev osm jag hade tänkt mig, men ändå inte alls som jag planerat. Det blev underbart och jag älskar det.
Jag fortsätter drömma och hoppas.

Det är inte alla som kan skryta med att de har suttit på ett Postenskontor, det kan jag ;D Med andra ord är jag med Cina på jobbet idag, vilket fakt5skt är ganska mysigt.
Ikväll är det inplanerat massa mys i soffan. Ni hör hur underbart det låter va?!

Jag är tillbaka, tillbaka i Stockholm. Kom igår och det är verkligen superhärligt! Jag andas Stockholmsluft, Jag lever Stockholmsliv och jaa, jag älskar det! En dag ska jag bo här, punkt slut.

Sen struntar jag i om folk tror på det eller inte. Jag ska bo här!

Nu ska jag lägga mig och sova. Stallet tidigt imorgon, sen hem för att plugga, städa och umgås med Elin :D

Mamma har misslyckats med uppfostran av sin lillasyster. Hon ville inte komma från Karlskrona och hit för att locka av ming säng, elakt va? Jag funderar på om hon ska få bädda min säng varenda dag när jag väl är i Stockholm sen, haha ;)

Nu ligger det ett mess från Cina i mobilen. Det får vänta tills jag ligger i sängen, så godnatt med er älskade människor :)

Jag förstår inte riktigt hysterin runt "Årets häst" på libresse. Har man häst, räcker det inte själv med att man vet att det är årets häst, för alla älskar väl sin egen? Räcker det inte med att jag själv vet om att min häst är bäst?

Hästvärlden handlar så otroligt mycket om bekräftelse från alla andra. Sträva efter att alla andra ska tycka man är bra, bry sig om vad alla andra tycker och tänker. Köpa dyra märkesprylar, för att se bra ut i andras ögon. Är det verkligen värt det? Varför håller man på med hästar, om man bara jämför sig med alla andra? Håller vi inte på med hästar för att vi älskar den kärlek vi får tillbaka från hästarna? Möjligheten att bli fri på hästryggen. Känslan av att allt stämmer?
Det är i alla fall varför jag håller på med hästar.
Ja, jag jämför mig fortfarande med andra, strävar efter bekräftels från andra, vill att andra ska berömma mitt jobb. Men, jag stannar också upp, ser på mig själv och Pärlan från en annan vinkel ibland. Tittar på oss med andra ögon och inser varför jag håller på mer hästar. Jag gör det egentligen inte för bekräftelse, för beundran, vinster i tävlingar, märkeskläder eller något sånt. Nej, jahg gör det för den enorma friheten på hästryggen, känslan av att vara fri. Känslan av att bli älskad tillbaka. Lyckan av att Pärlan kommer i hagen och väljer mig framför kompisarna.
Jag är verkligen inte en ängel mot Pärlan, för jag gör fel. Om och om igen sviker jag henn, men hon kommer tillbaka varje gång. Därför fortsätter jag kämpa, för hon alltid visar sån kärlek och förlåtelse. En kärlek och förlåtelse som ingen annan visar.
Jag väljer hästarna, för  att dem alltid finns där och inte dömer. Är det inte därför vi alla valjer dem från början? Inte för bekräftelsen från alla andra. För i sånna fall kan vi lika gärna börja med någon anna sport, för allt handlar om bekräftelse.
Mitt upp i alla stress runt tävlingsresultat, folks tankar om dig och din häst/ponny. Stanna upp och fundera, varför håller du egentligen på med hästar?

Nu kan jag ta det lugnt för ikväll, det känns verkligen skönt. Nu väntar jag på att mina frallor ska tina och sen blir det kvällsmat i form av varm o'boy och två frallor. Lita mysigt måste jag säga (: