En systerlig presentation
Hej.
Om ni hänger med Rebecka så hör ni kanske talas om henne syster? Ni vet, den där systern som inte är en biologisk syster, som inte bor i samma del av landet som henne och som hon faktiskt aldrig har träffat. Har ni hört talas om den systern? Det är i alla fall så, att det är jag som är den omtalade systern. Den elaka styvsystern skulle man kanske kunna kalla mig, medans Rebecka är en fallen ängel.
Mitt namn är i alla fall Mari, jag är 18 år gammal och jag bor i den bästa delen i hela världen; nämnligen i södra Skåne! För mig så finns det (förutom Rebecka) inget vackrare än Skånskan, så är det faktiskt bara. Jag går mitt sista år på it-media linjen på JB, där jag hittar på med all världens konstiga saker. Det är aldrig en normal stund när man går på JB och jag fullständigt älskar det. Jag gillar det här galna, att aldrig riktigt veta vad som väntar nästa minut. Jag har sedan snart ett år tillbaka en förkärlek till mångfaldsarbete och jag drömmer om att en dag tillhöra dom jag i dagsläget tycker är så himla fantastiska. Jag vill också jobba med såntdär, mot diskriminering-för mångfald, så att säga.
När jag inte tillbringar tiden i en korridor på JB (japps, jag lever i den där korridoren) så kan man nog räkna mig som en riktig hundnörd. Jag lever och andas Sheltie och agility, och jag älskar det! All ledig tid går åt till hundarna, mys och träning, och jag har inga tankar på att ändra på det. Även inom hunderiet siktar jag högt, jag ska en dag stå som guldmedaljör på ett SM! Ni vet, om man siktar till stjärnorna så kommer man åtminstone till månen.
Förutom hundarna så finns det andra fyrbeningar som tar upp min tid, och det var ju faktiskt en utav dom som förde mig samman med Rebecka. Jag har nämligen två stycken ridtravare, och det är dom bästa hästar som vandrar på denna jord! Ina och Ruste går för tillfället bara i en hage och är söta, och kostar pengar. Men när jag har tid så blir det även mysiga skrittturer i hagen och på vägen här hemma, och vi satsar på att ha det mysigt tillsammans helt enkelt.
Nu upptäcker jag att denna presentationen blev längre än vad jag från början hade tänkt mig, men det blev nog bra ändå. Jag vill nog faktiskt skicka lite applåder till dom som orkade läsa hela, det är ni värda!
Som slutkläm kan jag väl konstatera att jag har världens bästa syster! Hon finns där alltid, skrattar, gråter, funderar och gör allt med mig. Jag finner inte tillräckligt med ord för att beskriva hur bra hon är. Tack för att du är du, Rebecka!
Tack och hej för mig, vi lär höras av här fler gånger. Ibland tittar jag in som läsare, och ibland tittar jag in som skrivare. Jag har ju faktiskt en helt egen kategori, bara för att göra som jag själv vill.
Ta hand om er,
puss och kram
Mari
Om ni hänger med Rebecka så hör ni kanske talas om henne syster? Ni vet, den där systern som inte är en biologisk syster, som inte bor i samma del av landet som henne och som hon faktiskt aldrig har träffat. Har ni hört talas om den systern? Det är i alla fall så, att det är jag som är den omtalade systern. Den elaka styvsystern skulle man kanske kunna kalla mig, medans Rebecka är en fallen ängel.
Mitt namn är i alla fall Mari, jag är 18 år gammal och jag bor i den bästa delen i hela världen; nämnligen i södra Skåne! För mig så finns det (förutom Rebecka) inget vackrare än Skånskan, så är det faktiskt bara. Jag går mitt sista år på it-media linjen på JB, där jag hittar på med all världens konstiga saker. Det är aldrig en normal stund när man går på JB och jag fullständigt älskar det. Jag gillar det här galna, att aldrig riktigt veta vad som väntar nästa minut. Jag har sedan snart ett år tillbaka en förkärlek till mångfaldsarbete och jag drömmer om att en dag tillhöra dom jag i dagsläget tycker är så himla fantastiska. Jag vill också jobba med såntdär, mot diskriminering-för mångfald, så att säga.
När jag inte tillbringar tiden i en korridor på JB (japps, jag lever i den där korridoren) så kan man nog räkna mig som en riktig hundnörd. Jag lever och andas Sheltie och agility, och jag älskar det! All ledig tid går åt till hundarna, mys och träning, och jag har inga tankar på att ändra på det. Även inom hunderiet siktar jag högt, jag ska en dag stå som guldmedaljör på ett SM! Ni vet, om man siktar till stjärnorna så kommer man åtminstone till månen.
Förutom hundarna så finns det andra fyrbeningar som tar upp min tid, och det var ju faktiskt en utav dom som förde mig samman med Rebecka. Jag har nämligen två stycken ridtravare, och det är dom bästa hästar som vandrar på denna jord! Ina och Ruste går för tillfället bara i en hage och är söta, och kostar pengar. Men när jag har tid så blir det även mysiga skrittturer i hagen och på vägen här hemma, och vi satsar på att ha det mysigt tillsammans helt enkelt.
Nu upptäcker jag att denna presentationen blev längre än vad jag från början hade tänkt mig, men det blev nog bra ändå. Jag vill nog faktiskt skicka lite applåder till dom som orkade läsa hela, det är ni värda!
Som slutkläm kan jag väl konstatera att jag har världens bästa syster! Hon finns där alltid, skrattar, gråter, funderar och gör allt med mig. Jag finner inte tillräckligt med ord för att beskriva hur bra hon är. Tack för att du är du, Rebecka!
Tack och hej för mig, vi lär höras av här fler gånger. Ibland tittar jag in som läsare, och ibland tittar jag in som skrivare. Jag har ju faktiskt en helt egen kategori, bara för att göra som jag själv vill.
Ta hand om er,
puss och kram
Mari
Kommentarer
Trackback
