Skrattretande, ojo!

Nu har Pärlan bara ne baksko, jag tog bort vänster bak förut. Höger bak åker antagligen av imorgon. De sitter så dåligt nu, så det är ingen idé att ha kvar dem.

Väl hemma från stallet inser jag att mina nycklar ligger kvar i stallet, bara att ringa morfar och be honom komma tillbaka för att köra sitt virriga barnbarn till stallet och sen tillbaka till Vårgårda. Lite lagom yckat måste jag säga ;D

Magkramp och käkkramp, igen.

Att ta sig till vip har ju sin egen historia. ta fel på datum är ganska komiskt och hamna i en gudstjänst bland maaaaaaaassa gamlingar. Sen ta sig en springtur från kulturen till missionskyrkan värmer ju alltid lite extra och massa skratt på det ögr saken ännu bättre. Allting slutar med att rebecka och elin kommer hem ett par timmar senare, med kramp i både mage och käke, haha.

Farbror Frej.

Jag tror jag dör av skratt, finns det något underbara? Plus att dela det med lillasyster är bara för underbart!




RSS 2.0