.

Jag förstår inte riktigt hysterin runt "Årets häst" på libresse. Har man häst, räcker det inte själv med att man vet att det är årets häst, för alla älskar väl sin egen? Räcker det inte med att jag själv vet om att min häst är bäst?

Hästvärlden handlar så otroligt mycket om bekräftelse från alla andra. Sträva efter att alla andra ska tycka man är bra, bry sig om vad alla andra tycker och tänker. Köpa dyra märkesprylar, för att se bra ut i andras ögon. Är det verkligen värt det? Varför håller man på med hästar, om man bara jämför sig med alla andra? Håller vi inte på med hästar för att vi älskar den kärlek vi får tillbaka från hästarna? Möjligheten att bli fri på hästryggen. Känslan av att allt stämmer?
Det är i alla fall varför jag håller på med hästar.
Ja, jag jämför mig fortfarande med andra, strävar efter bekräftels från andra, vill att andra ska berömma mitt jobb. Men, jag stannar också upp, ser på mig själv och Pärlan från en annan vinkel ibland. Tittar på oss med andra ögon och inser varför jag håller på mer hästar. Jag gör det egentligen inte för bekräftelse, för beundran, vinster i tävlingar, märkeskläder eller något sånt. Nej, jahg gör det för den enorma friheten på hästryggen, känslan av att vara fri. Känslan av att bli älskad tillbaka. Lyckan av att Pärlan kommer i hagen och väljer mig framför kompisarna.
Jag är verkligen inte en ängel mot Pärlan, för jag gör fel. Om och om igen sviker jag henn, men hon kommer tillbaka varje gång. Därför fortsätter jag kämpa, för hon alltid visar sån kärlek och förlåtelse. En kärlek och förlåtelse som ingen annan visar.
Jag väljer hästarna, för  att dem alltid finns där och inte dömer. Är det inte därför vi alla valjer dem från början? Inte för bekräftelsen från alla andra. För i sånna fall kan vi lika gärna börja med någon anna sport, för allt handlar om bekräftelse.
Mitt upp i alla stress runt tävlingsresultat, folks tankar om dig och din häst/ponny. Stanna upp och fundera, varför håller du egentligen på med hästar?